Journalistiken, liksom samhället i stort, utvecklas och förändras ständigt.
Det som var modern och riktig journalistik för hundra, femtio eller tjugo år
sedan hade inte fungerat idag. Dagens journalister har i sociala medier en ny
konkurrent eller bundsförvant beroende på hur man väljer att se på det.
För den enskilde verksamme inom journalistyrket ger de sociala
medierna större möjlighet till kändisskap och kontakt med publiken. Något jag
kan känna viss oro över är att moderna journalister kan tänkas skriva mer för
sin egna persons vinning än för allmänheten som boken vi läst fastslår med
citatet:
" Its first loyalty is to citizens."
För mig utstrålar gammelmedierna som radio, statlig TV och de klassiska morgon- och kvällstidningarna kvalité. Man vet att det man får kommer från människor (journalister) med erfarenhet och goda kunskaper inom det de uttalar sig om. Till bloggarna och de sociala medierna känner jag inte alls samma tillförlitlighet. Chansen att de propagerar och endast ger en personlig åsikt känns väldigt stor.
Flera av de klassiska medierna använder sig idag av sociala medier för att nå ut till så många som möjligt. Jakten på flest likes och delningar får aldrig, oavsett, vara större än jakten på sanningen. En historia som är sann må inte få fullt lika många uppskattande tecken som en förbättrad och friserad artikel. Dock är det varje journalists största och viktigaste plikt att skriva sanningsenligt. Det är hela yrkeskårens syfte, att återge händelser och nyheter på ett objektiv sätt.
Principen att journalistiken skall vara objektiv och självständig ruckas
det ibland på som i exemplet med Fox NEWS. Att man som professionell journalist
kan med att vinkla och förvränga nyheter på ett så
dant sätt är märkligt. Som det på flera ställen står i boken ska
journalistiken främja demokrati och vara en generator till demokrati.
Propaganda är ett mediesätt som hör till diktaturer och inte till de moderna
demokratier vi lever i idag. Visserligen kan en tidning självklart få ha en
bakomliggande ideologi, lex Expressens liberala bakgrund, och den kan gärna få
ta plats i ledarsidorna på tidningen. Men att som Fox i exemplet helt propagera
för en viss politisk inriktning är långt ifrån vad ett modernt mediehus får
enligt mig. För nyhetskonsumenterna kommer en propagandabaserad och ensidig
mediebevakning innebära vissa svårigheter. En sådan bevakning betyder att varje
nyhetsläsare måste förstå och veta om vilken tidning, tv-kanal och radiopersonlighet
som står för vilken ideologi. Du kan som nyhetskonsument aldrig veta säkert om
den finns någon dold agenda bakom den information du får av medierna. En sådan
utveckling är ett stort hot mot journalistiken långsiktigt.
Om en sådan journalistik skulle bli verklighet överallt skulle den ideologi
med de största ekonomiska musklerna kunna köpa upp mediahus efter mediahus och
på så vis skapa en form av enpartistat där bara en åsikt kommer fram till
allmänheten.
Samtidigt som de sociala medierna skapar en möjlighet för journalister att
synas och framhäva sig själva medför det också en närmare kontakt med
eventuella "haters". Debatten om Aftonbladets kommentarfälts vara
eller icke vara är ännu en ring på vattnet av detta nya fenomen. Journalister
utsätter sig för en utsatthet när de sprider ut sina användarnamn på i sina
program. Den här sortens utsatthet har inte funnits tidigare när redaktioner på
sin höjd fick in arga och missnöjda insändare.
Journalistiken, den klassiska varianten, kommer alltid ha en viktig plats i
det demokratiska samhället. Den står för eftertänksamhet när bloggar och
sociala medier stor för snabbhet. Vilket av dessa två attribut man föredrar är
upp till var och en men de är enligt mig en självklarhet så att de
båda har en cementerad plats i 2000-talets samhälle. Jag anser att båda behövs
och att de komplementerar varandra. Genom de sociala medierna får man reda på
när saker händer i realtid och med "gammelmedierna" får man den djupa
analys som man i mån av tid läser.
Intressant resonemang och läsning! Om du har tid och ork att läsa min blogg så kommer du se att vi har i stort sett samma resonemang om gammelmedierna och de sociala medierna. Jag tycker precis som du att gammelmedierna representerar journalister med kunskap och erfarenhet. Jag känner också en viss tveksamhet inför de som bloggar och skriver på nätet och i de sociala medierna. Helt plötsligt så kan alla vara journalister, utan att ens behöva ta hänsyn till pressetik, rättssäkerhet och integritetsskydd. Det är skrämmande tycker jag.
SvaraRaderaJag skriver precis som du att det finns en risk med all öppenhet när det gäller kommentarer och liknande. Näthatet har ju redan varit mycket omtalat och det lär nog dessvärre fortsätta om inte öka framöver.
Samtidigt tycker jag precis som du att gammelmedierna och de sociala medierna kompletterar varandra på ett bra sätt. Det skulle vara svårt att utesluta det ena eller det andra. Det gäller bara att alla förstår skillnaden på de två, så att man själv kan söka efter sanning och/eller fakta för att skapa sig en egen uppfattning, om det blir för mycket propaganda.
Det är viktigt att de som läser journalistiska texter känner förtroende för journalisterna. Och jag är enig med dig i det du säger att bloggar inte är lika trovärdiga eftersom det sällan finns en pålitlig källa förutom skribenten själv.
SvaraRaderaDet är viktigt som du gör att framhäva vikten av den traditionella journalistiken i ett demokratiskt sammhälle och att journalisterna faktiskt skriver för folket intresse, inte för egen vinning. Om man som journalist enbart gör det för pengar och framgång så försvinner journalistikens grundläggande principen om lojalitet för medborgarna.
Jag tycker inte att partipolitisering hör hemma i den goda journalistiken. Och precis som du uttrycker det passa en slags ideologispegling passa bättre på ledarsidorna, men nyhetsjournalistik och annan traditionell journalistik ska ju spegla verkligeheten i största möjliga utsträckning.
Du har fått med många bra punkter och det var intressant att läsa det du skivit!
Intressant resonemang om hur tidningar jagar likes och delningar i sociala medier - eller för den delen, fler klick på hemsidan ("Kolla Kardashians galna tutt- och troschock!"). Det känns verkligen som ett tråkigt resultat av att tidningar haft svårt att ta betalt för innehåll på nätet, och förlitar sig på sidvisningar/annonser/sponsrat innehåll för att få in pengar. Konsekvensen blir tyvärr att jag som mediekonsument personligen tappar allt mer förtroende för journalistiken och söker mig till fler alternativa källor. Nu är det självklart orättvist att tappa förtroendet för journalistiken i stort för att kvällstidningarna går i denna riktning - men tyvärr påverkar det i alla fall min generella inställning. Många bloggare och debattörer i sociala medier är ju i alla fall öppna med sin agenda, och underbygger i bästa fall resonemang med länkar och faktahänvisningar på ett sätt jag många gånger saknar hos traditionella journalister.
SvaraRaderaUtsattheten på nätet som du tar upp måste vara en extremt stor påfrestning för journalister, som verkar i det öppna med sitt namn och är lätta att kontakta. Tidigare fick du i alla fall plocka fram penna, papper, kuvert och frimärke - och innan du nått postlådan hade du kanske kommit på bättre tankar. Idag är det så enkelt att skriva en elak kommentar på Twitter, i ett kommentarsfält, eller i ett mail. Snabbheten i den digitala världen är verkligen inte enbart positiv.
// Anna M (som inte lyckas infoga sin signatur)